30 mars 2012

Varm liten tjej

Lite piggare Mollie idag med en feber på "bara" runt 39... Men nu ikväll gick den upp igen till 40.2 och då är ju mammas famn tryggast att få somna i tills Alvedonen hunnit verka och lugnet lägger sig i den varma lilla kroppen...
Får hoppas den lilla får sova gott i natt i alla fall...
/Kram

29 mars 2012

Liten Mollie

Idag var det besök på vårdcentralen för Mollie. Ville kolla så inte hon också åkt på öroninflammation som de andra eller nåt annat skit i lungorna eftersom hon har en helt grym hosta... Allt var dock lugnt enligt läkaren... När lilla gumman kom hem hade hon 40.4 i temp... Ipren och Alvedon får avlösa vartannat och tack o lov har hon fått i sig två flaskor välling! Att badda med kalla servetter i pannan är inte helt populärt men svalkar en het liten tjej ganska bra...
När man har feber och är liten och rädd behöver man en trygg famn. Mollie och jag somnade i fåtöljen i kväll... lite senare när hon blev ledsen igen fick hon sitta i pappas famn, tryggt och lugnt... Det är inte lätt att vara liten <3
/Kram

28 mars 2012

Nu ska trädgården förvandlas!

Från att ha varit en ganska igenvuxen och trång trädgård med mycket gamla barrväxter och annat så ska den nu förvandlas. De vackra blommor som faktiskt finns där bland allt det andra ska få komma fram i dagsljuset och trädgården ska barnanpassas vilket innebär studsmatta, sandlåda och gungor... Mamman i den här familjen har också bestämt att denna sommar SKA en pool sättas upp så värmeslag kan undvikas!
Här är lite bilder på hur kaoset ser ut just nu... förhoppningsvis har vi tillgång till traktor och släp till helgen för att forsla bort allt som ligger löst just nu och under påskveckan hoppas vi på att få hit en grävare som ska jämna, platta till, dra upp... hej o hå.... Whish us luck!
Här är framsidan med ingång borta vid den vita grinden. Går knappt att ta sig in med en syskonvagn. Här ska röjas upp helt och bara ett staket ska finnas kvar för att hindra de små från att komma ut på gatan. Istället för gräs ska vi lägga ganska mycket sten på den här sidan så det blir uteplats och även möjligheter för barnen att köra traktor, cykel osv... Man vill ju ha en fin ingång till huset! Fin stenläggning och blomkrukor + ett vitt staket tillsammans med grinden blir nog fint!
Ena sidan av huset med en liten uteplats längst bort. Hit kommer man om man går ut via tvättstugan. Här ska rensas upp i rabatterna och gången ska breddas lite men sen ska det få vara lite lummigt och mysigt så man kan ha en skön plats att sitta på!
Uteplatsen på baksidan. Man går ut via vardagsrummet. Här ska röjas upp och utemöblerna ska fram! Rabatten framför ska avvecklas och det ska bli en slänt ner istället för de gamla plattorna som snart ger vika.

Ena delen av baksidan. Vi har fällt massor med gamla barrväxter så nu ska det röjas och fixas!! I hörnan lite längre bort önskar jag en lekstuga till barnen men vi får se vad ekonomi o annat tillåter...

Och så här ser vår framsida ut mot gatan ut just nu... :-( Bestod av bara gamla, fula barrväxter som ska bort. Sen blir det gräsmatta och staket och fina rabatter med blommor istället! :-)
Här är den stora dammen som finns i ena hörnet på baksidan. Väldigt fint med en stor damm, med vattenfall och näckrosor... men GRYMT opraktiskt med nyfikna småbarn och med en dessutom väldigt liten tomt. Vi behöver utrymmet! Så nu har vi tömt dammen och eftersom detta är den skuggigaste och lummigaste hörnan av trädgården ska det blir sandlåda här så de små kan sitta utan att bränna sig i solen.
/Kram

27 mars 2012

Stammis

Man börjar nästan känna sig som stammis på vårdcentralen... Idag är det Emmas tur, hög feber igen och måste kolla upp hennes underliga utslag. Och så måste hon få nåt för hostan, igår hostade hon så hon kräktes stackars lilla gumman... Att det aldrig tar slut... :-(
/Kram

26 mars 2012

Älskade lilla femåring!

2007, den 21 mars, föddes min lilla kille Malte med kejsarsnitt under de mest underliga, groteska, fantastiska, sorgliga förhållandena man kan tänka sig! Med i operationssalen fanns, förutom personalen runt mig och det kommande lilla barnet, även min sjuka make med all sin personal runt sig, alla apparater han var kopplad till... Mitt i allt detta kaos rådde ändå en stillhet... I den stund vår son skulle födas fanns inte sjukdomar, tankar på död, smärta, sorg... Bara en evighet av tacksamhet, förväntan, kärlek och en förvissning om att allt skulle ordna sig... för nu skulle ett nytt liv födas!
Maltes förlossning är ett starkt minne som sveper över mig ofta. Ett ögonblick som består av närheten av både födelse och död... Så märkligt. Så ofattbart. Kan man någonsin greppa?
Maltes förlossning var makens sista kraftansträngning, som jag upplevde det. Han orkade sitta upp, orkade med hjälp av personalen hålla sin andra son i famnen, kyssa honom på pannan... för att sedan bli tröttare och tröttare och till slut föras tillbaka till sin sal där han så länge hade vistats, till ljudet av personal som kom och gick, maskiners surrande ljud...
Efter detta kändes det som han gjort vad han kunnat i livet, han orkade inte... och lämnade oss två veckor efter Maltes födelse. Stunden när han tog sitt sista andetag hade han Malte på sin huvudkudde, tätt intill sin kind. Min förhoppning, min dröm, är att han kände sin sons närvaro och kunde somna in tryggt och stilla...

Silver och blått gick Maltes paket i!
GRATTIS älskade, speciella lilla barn!
/Kram

Blir jag snäll nu?

Min mamma brukar skaka på huvudet och säga att jag är på tok för busig! Hon har försökt många knep för att få mina tokiga ideer att stilla sig... Kanske tycker hon att jag borde bli snäll... eller nåt...
... för hon har gett mig en PEPPARKAKA! Och ni vet vad det betyder va??!!

Kan bara säga att smaken var skum och att jag smidigt smulade ner mer än halva på golvet så jag inte skulle riskera att bli snällare än nödvändigt...
/Kram

Trött-topplistan

Okej... jag trodde jag var tröttast i familjen... Men kan man somna så här så ligger man nog i topp på "låt-mig-sova-till-varje-pris-listan" :-)

/Kram

Glöm skruvmakaroner i lösvikt mamma!

Matvägraren Mollie ville inte ens befatta sig med plockmat i form av skruvmakaroner innan... och då tyckte mamman att något behövde göras... så hon serverade tokbarnet vuxenmat (ssshhhyyyy... säg inte ett ljud till BVC!)...
Och vår lilla matvägrare har börjar äta mat... Men då bara "vuxenmat"! Kryddat, vällagat... you name it! Barnmat - snällt, milt kryddat, lent i munnen, väl anpassat... GLÖM DET! Icke att det går i henne! Så vi får snällt servera henne trerätters middag med ett glas vin... ehrm... vatten... till... ;-)
/Kram

Trött, tröttare... halvdöd...

Har ju hört talas om mirakelsupertokfungerande medlet Chi San! Jag som inte tror på sånt här har låtit mig övertalas av min kära moder att ge det ett försök! Så jag har öppnat flaskan, tagit det här ett tag nu... och hållt på att spy var gång detta vidriga ska ner i halsen.


Har konstaterat att om jag känner mig piggare i samma stund som jag sväljer eländet så är det inbillning... Känner jag mig piggare bara jag tittar på flaskan så är jag mentalt instabil... Men jag har fortsatt och det häpnadsväckande resultatet efter en periods användning är att jag känner.... ABSOLUT INGENTING! Eller jo... galet illamående bara av lukten... så... här blir det inte några kinesiskjapanskakoreanska mosade mirakelbuskar blandade med brunnsvatten... eller var detta nu är...

Känns nog som att LOKA funkar minst lika bra... yey!

Så med andra ord... Nada ork... ser fortfarande ut så här hemma hos oss...

/Kram

Kärlek

Kan man annat än älska dessa små?!



Sjuka i vårvärmen

Sååååå dålig på att skriva! Sista tiden har bestått av sjuka barn och sjuka barn och .... Ja, ni fattar. Öroninflammationer, hög feber, hosta, snoriga näsor, onda halsar... Och ute har det blivit vårvärme... som vi så gärna vill vara ute i! Gjorde ett tappert försök idag att kratta lite i kaosträdgården men med en liten Emma med 40 i feber... igen... så funkade det bara 5 min. Sen blev hon ledsen stackars liten. Så det var bara att masa sig in igen...

Just nu har Malte nyss avslutat sin penicillinkur och har fått utslag på hela kroppen. Ser inte klokt ut! Och Emma har också utslag, fast av annan sort... kan ju bero på all feber hon haft sista tiden och att den är så hög igen. Blir nytt samtal till vårdcentralen i morgon. Börjar kännas... drygt...

Trädgården har vi rivit upp i massor, ska skapa ytor och få bort gamla barrväxter så de fina små träden, blommorna och gräsmattan kommer fram.

Kan säga att det är kaos i trädgården just nu men å andra sidan matchar det bra hur det ser ut inne också! :-( Bilder kommer inom kort!

/Kram

11 mars 2012

Igen...

Stackars min lille Malte! Han har varit helt slut efter alla feberomgångar han haft sista veckorna. Nu har han fått vara frisk ett litet tag och längtat till dagis i morgon. Han har pratat om sin nyfunna kompis där och hur de skulle leka i morgon... och vad händer.. jo min lille grabb får frossa och feber idag... IGEN... När ska det ta slut!!??? Orkar liksom inte skriva nåt mer, är bara helt uppgiven...

9 mars 2012

Stolt

Ibland blir man rörd och bara måste få skryta och berömma sina små!

Pratade i telefon med Elias fröken för nån kväll sen. Fick då höra lite hur det går för honom i skolan med allt det nya. Jag blev rörd över det hon berättade. Hon sa att i klassen är varenda en av killarna av den lite mer "tuffa sorten" vilket jag märkte redan första dagen jag var med Elias. Så klart är de tuffa på olika sätt, behöver ju inte vara något negativt! Men det kan bli ganska hårda tag, t ex på raster vilket även Elias berättat här hemma. Detta har gjort att Elias sökt sig mer till tjejerna än killarna. Elias fröken sa att han inte hittat någon riktig vän bland killarna än men att han är nöjd ändå. Det har jag också märkt här hemma när jag pratat med honom. Han leker med olika hela tiden men tycker själv att det känns bra. Han vill inte vara med på hårda och tuffa leker, leker hellre själv då eller med tjejerna.

Det jag blev så stolt över var att hon berättade om Elias och att jag förstod att en hel del av det jag tjatar om varje dag ändå har fastnad hos honom fast man inte märker det så mycket här hemma. Tjatet består mycket i att man ska ha respekt för andra, behandla andra så som man själv vill bli behandlad och att man ska ta hand om varandra! Här hemma kan det ju ofta vara mycket syskonbråk men i skolan visar Elias sina andra sidor som jag är så stolt över!

Hans fröken sa att "Elias är inte som någon av de andra killarna i klassen". Det finns en tjej i klassen som är lite speciell men hon är jättego och har varit här hemma hos Elias och lekt. Denna tjej har Elias fröken kämpat med för att få in i klassen och att hon ska bli accepterad. Nu sen Elias kom så har denna tjej för första gången fått en vän - just min kille! Elias fröken sa att hon var så glad och lät nu Elias sitta bredvid denna tjej och struntade lite i att de fnissade och småpratade lite för denna tjej hade aldrig fått göra detta förr. Hon sa också att "Elias lägger inga som helst värderingar i hur hon klär sig eller hur hon är som person" utan bara accepterar henne som hon är. Han vågar vara den han är också, bryr sig inte så mycket om vad de andra säger. Hans fröken upplever honom som väldigt omhändertagande och trygg i sig själv... Det värmer mitt hjärta så enormt mycket för det är ju det jag har varit orolig för efter allt vi gått igenom - att han inte ska vara trygg och må dåligt!

Min duktiga, underbara kille! När man hör sånt kan man på nåt vis stå ut med att han agerar ut de där stimmiga, aningen bråkiga och tjuriga sidorna här hemma även om det självklart inte alltid är så.

Tänk vad små är duktiga! Vi vuxna har levt många, många år... de har bara levt några få år men har redan lärt sig så mycket, mer än vad en del av oss vuxna ibland inte ens lärt oss! Respekten för andra finns inte hos alla vuxna ens... och det är mycket begärt av små barn att klara av att leva upp till det vi vill lära dem! Men de kan om vi visar dem hur!!!

Älskade små barn!

/Kram

Kärleken x 4



Bara måste vila ögonen på denna bild och förmedla att barn är kärlek! Tillsammans med barn...Man är trött, man oroar sig, man tappar bort sig själv ibland, man känner sig aldrig tillräcklig... Men när man är omgiven av dessa små mirakel så är det värt allt, värt alla svårigheter längs med vägen! De vet inte ens om att de ger och det är fantastiskt! Man ger dem kärlek och får tusenfalt igen! Att stå med en sovande liten bäbis i famnen, höra små andetag, lukta i det mjuka håret... Att se en liten kille bli stolt och sträcka på sig i massor över att ha klarat lägga hela pusslet som han tycker så mycket om... En liten flicka som är så full av liv och springer genom hela huset och upplever sig själv som vinden... Och en kille som är så stolt över att vara stor, få läxor, kunna hjälpa och ta hand om syskonen... Kärlek som aldrig tar slut!!! Jag gör allt för de små. Det är de som ger dagarna mening! <3

Giganternas nattliga kamp... typ...

Arg och snorig bäbis som hostar och hostar och hostar... I stort behov av välling vilket den galet trötta mamman inser. Men bäbis vill inte ha sin välling och mamman vill inte behöva vakna en gång i halvtimmen hela natten för att bäbis är ännu argare för att magen är tom... Vem vinner kampen?

Kan upplysa alla nyfikna om att vällingflaskan nu, kl 00.32, är tömd! Nu ska trötta mamman torka svetten ur pannan, vackla isäng och hålla sina tummar, tår och lite till för att bäbis inte är fullt så arg i natt utan kan tänka sig sova och få sin skönhetssömn!
/Kram

8 mars 2012

Snöslask och skruvmakaroner

Ok... lagom när man börjar känna våren vara på väg... Vem beställde snöslask?

Vår febriga lilla bäbis är ändå vid gott mod idag men hon har sovit ovanligt mycket. Inte så konstigt kanske efter den natten som var när hon hostade och snörvlade i massor. Blev inte så mycket bra sömn alls för varken henne eller mig.
Den lilla bäbisen är lika envis än när det gäller mat. På sin höjd kan hon tänka sig äta några skedar av det som vi äter, av "vuxenmaten". All annan mat ratas. Det enda som går är gröt, fruktburkar, mackor och lite välling kvällstid. Får hon annat hulkar hon, grimaserar, kräks, ryser... Allt för att demonstrera hur illa mat smakar i hennes värld... Undrar var den där envisheten kommer från...
Idag mutade jag med skruvmakaroner som de övriga små vräkte i sig. Gick inte hem det heller... inte ens när man får äta själv... Men roliga leksaker var de!
/Kram

Förnimmelser, smörgåsrån, kärlek och blommor

Försök till nytt liv, försök till ny blogg eftersom jag inte kom igång alls med den förra. Försöken till nytt liv startar varje morgon. När jag väl kommer till kvällen blev jag inte riktigt nöjd ändå och beslutar mig för att försöka starta ett nytt liv i morgon också...

Mina små börjar bli friska, eller ja... nästan i alla fall. Elias snorar och nyser och Mollie har lite feber och ont i halsen. Emma hostar hon med och har nog ont i halsen fortfarande hon också. Malte är frisk men oerhört trött efter alla feberomgångar så han har dagisledig han med för att få tillbaka krafter. Men i alla fall, det går åt rätt håll! Tack och lov! Fem sjukveckor tar på hela familjens krafter men nu ser vi ljuset i horisonten! Det går mot vår!


Idag har N varit hemma eftersom det var hans lediga dag. Jag har slappnat av mer, stressklumpen i magen är lite mindre på onsdagar. Jag har hunnit i alla fall lite av det jag tänkte mig. Men det är bara att inse... livet i hemmet med fyra små och en trött mamma gör att det ständigt känns som ett kaos när det ligger saker överallt, när disken inte hinner plockas undan, när tvätthögarna växer för fort, när reklambladen invaderar varje ledig bänkyta...


För trött är jag... av allt som varit och allt som är... Våren är en lång vandring, en lång stig med gropar och stenar längs vägen. Jag undrar när det ska ta slut... Jag gör den här vandringen varje år, på olika sätt men den tar musten ur mig. Ja, jag är på vandring hela året på olika sätt men våren, det är då allt är som mest närvarande. Och i år är det svårt. Påsken är placerad exakt som 2007. Dagarna kommer följa mig precis som då ända fram till långfredagen som har samma datum som den där långfredagen för fem år sen.


Vandringen... jag är mitt uppe i den och var och varannan dag faller jag ner i en grop eller snubbar över vassa stenar. Förnimmelser... En doft, ett ljud och jag kastas tillbaka. Jag hör bilens däck mot tidiga vårens asfalt... ett så speciellt ljud. Obamhärtigt kastas jag tillbaka till bilen när jag körde till sjukhuset... En doft av vår... en alldeles speciell värme av de första vårstrålarna från solen... Samma sol som värmde svagt den där förmiddagen när jag lämnade sjukhuset och allt var över. Det gör ont att kastas tillbaka...


Behöver tänka på annat. På de små har jag har här hemma. De är mitt liv! Älskade små ungar! Tycker så synd om dem att de har en, just nu, trött och stressad mamma.


Nu ska den här trötta mamman försöka få lite sömn. Alla små har jag tittat till och köket är röjt.




Att hitta Mollies lilla matplats så här - det är småbarnslivet på bild! <3



Vill sluta den här dagen med att visa de vackra blommorna vi fick från vår fantastiska stöttepelare på banken, hon som hjälpt oss genom husförsäljning och husköp och stöttat fantastiskt! Vi kan bara säga ett stort, varmt TACK! <3




/Kram