2007, den 21 mars, föddes min lilla kille Malte med kejsarsnitt under de mest underliga, groteska, fantastiska, sorgliga förhållandena man kan tänka sig! Med i operationssalen fanns, förutom personalen runt mig och det kommande lilla barnet, även min sjuka make med all sin personal runt sig, alla apparater han var kopplad till... Mitt i allt detta kaos rådde ändå en stillhet... I den stund vår son skulle födas fanns inte sjukdomar, tankar på död, smärta, sorg... Bara en evighet av tacksamhet, förväntan, kärlek och en förvissning om att allt skulle ordna sig... för nu skulle ett nytt liv födas!
Maltes förlossning är ett starkt minne som sveper över mig ofta. Ett ögonblick som består av närheten av både födelse och död... Så märkligt. Så ofattbart. Kan man någonsin greppa?
Maltes förlossning var makens sista kraftansträngning, som jag upplevde det. Han orkade sitta upp, orkade med hjälp av personalen hålla sin andra son i famnen, kyssa honom på pannan... för att sedan bli tröttare och tröttare och till slut föras tillbaka till sin sal där han så länge hade vistats, till ljudet av personal som kom och gick, maskiners surrande ljud...
Efter detta kändes det som han gjort vad han kunnat i livet, han orkade inte... och lämnade oss två veckor efter Maltes födelse. Stunden när han tog sitt sista andetag hade han Malte på sin huvudkudde, tätt intill sin kind. Min förhoppning, min dröm, är att han kände sin sons närvaro och kunde somna in tryggt och stilla...
Silver och blått gick Maltes paket i!
GRATTIS älskade, speciella lilla barn!
/Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar