Det här inlägget eller inläggen... blir kanske uppehåll mellan dem... är FÖR MIN EGEN SKULL! Jag MÅSTE skriva, måste vrida, vända, tänka, sakna, vara galet arg, vara i sorgen, måste måste måste... FÖR MIN SKULL! Det blir rörigt, bitar här och där, glimtar, tankar, bilder...
Kanske läser någon anhörig det här, kanske inte... Om ni gör... Jag vill inte att ni tar illa upp om jag vill skriva vad jag känner, lägga ut bilder som jag MÅSTE FÅ SE om och om igen för att förstå... Det handlar inte om att blotta någon, inte om att visa upp, inte om att få medlidande, inte om att någon ska förfasa sig... Det handlar om MIN VÄG FRAMÅT!!!! Och den måste jag få gå för att överleva...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar