Det är den här veckan... den som förföljer mig varje år... Minnen flashar förbi utan förvarning... Känslor, förnimmelser, dofter som påminner, ljud som påminner... Det var nu det närmade sig slutet men jag bara vägrade inse för något sådant händer inte!
Tisdagen den 3 april... idag... och för 5 år sen... Samma, samma, samma...
Vi visste att vi skulle ha ett möte i morgon med läkarna på sjukhuset. I min värld - ett informationsmöte. Hur vi skulle gå vidare. Om hjärttransplantation var möjligt. Om det fanns andra alternativ. Experterna hade ju diskuterat, så klart att de hade kommit på lösningar så nu skulle vi åka och få besked... i morgon... om fortsättningen så att vi så fort som möjligt kunde få hem honom...
Tisdagen den 3 april... förhoppningen om ett bra möte dagen därpå och om nya lösningar...
Tänk att när man mår dåligt så kan några sekunder kännas som en evighet... Mår man bra en stund försvinner den stunden allt för snabbt och känns som några få sekunder...
/Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar