Dagboken från sjukhuset

I BL:s dagbok står följande som jag måste få läsa och måste få skriva... jag måste få minnas för jag har inte haft någon tid att sörja och har inte nu men jag måste få ut LITE I ALLA FALL!!

Det sista som sköterskorna från Lund skrev den 20 feb 2007 var:
"Idag ska du få åka hem! Du ska åka till Kristianstad sjukhus. Personal kommer redan vid lunch. Idag har du varit utan respiratorn i 1½. Mycket bra även om vi bråkade om tiden, för du ville bara en timme. Bo-Lennart kämpa på! Vi önskar dig all framgång"

BL skickades till K-stad och det förändra mycket. Han blev trött och tagen av resan och försämrades... Men han ville själv ha flytten, han ville vara nära när det närmade sig födelsen av vår andra älskade son...

På Kristianstads sjukhus (CSK) börjar de också skriva dagbok, värdefullt att ha... Vi ville alla att BL skulle kunna få läsa vad som hänt honom den dag han kom hem...

I början av vistelsen på CSK satt Bl uppe nästan var dag, tränade utan respirator men han hade panik var gång jag såg honom kämpa med att försöka andas utan. Nätterna kunde vara svåra för honom, han sov dåligt och han var en person som var starkt emot t ex sömnmediciner.

Framåt mars skriver personalen ofta om att BL blivit mycket tröttare. BL ville mest sova. Han fick tillbaka dialysbehandlingen och sondmaten. Frusen och kall, får värmetäcke, kalla händer och blå läppar...

Sen vände det uppåt lite igen, BL blev lite piggare, kunde sitta på sängkanten och fick tillbaka "glimten i ögat" som personalen skrev den 6 mars. Det höll i sig ett tag. Den 11 mars var BL ute en kort stund i rullstol, vad jag minns var det enda gången på hela vårdtiden han fick komma ut...

Den 19/20 mars hade BL väldigt svårt att sova, fick sömnmedicin för att få vila... Sov nästan hela dagen också den 20 mars... Dagen efter var det planerat kejsarsnitt, då skulle vår andra lilla son komma till världen... Jag var så förvirrad... Maken så dålig, döden flåsade mig i nacken... och i min mage var livet som skulle födas....