23 april 2012

Påsken över

Jo, nu är påsken över... för ett tag sen och jag kravlar mig sakta upp. Har inte haft orken att skriva på ett tag. Åker bergodalbana... Vissa dagar saknar jag Broby med alla vännerna så det gör ont, ont, ont... Huset vi hade, barnen hade sin trygghet, jag hade min även om vardagen var slitsamt pga N:s jobb... Men nu är vi här och vi måste gå vidare. Ibland trampar man snett och ramlar av den där stigen man är på väg på... men man får ta sig upp och fortsätta. Jag tror vi går på den rätta stigen, det är bara jag som snubblat nu och ligger vid sidan. Försöker ta mig upp och jag vet ju att det går.

Men vardagen är fortfarande slitsam. Vi skulle få det bättre, N skulle kunna komma hem från jobbet var kväll... och jo, det gör han ju men ofta så sent att han inte hinner träffa de små eller så kommer han precis när det är dags att säga godnatt. Det var inte så här vi skulle ha det! Vi skulle kunna äta kvällsmat tillsammans, barnen skulle hinna träffa honom var dag, vi skulle hjälpas åt med nattningar och läxläsning... Nu står jag fortfarande där med detta själv. De dagar han lyckas komma hem tidigare, ja då får jag nästan en chock för jag kan knappt tro att det är sant! Att jag inte själv behöver fixa allt på kvällen...

Det är ofta jag är arg och besviken över att inget förändrats mer än ett par saker. Det positiva är närheten till våra familjer. Det betyder ju mycket!! Min mamma hjälper till med de små när hon orkar och kan. Men det negativa är ju att vardagen nästan ändå är densamma. Att jag är lika trött. Aldrig tid till återhämtning. Drar lasset själv. Barnen, hemmet, räkningarna, ha koll på allt som behövs till hemmet, fixar och donar för att hitta lösningar för trädgården som vi håller på med...

Nej, ska inte vara negativ nu. Jag är ändå lyckligt lottad! Vi bor bra, jag har fyra små mirakel som jag får leva med och se växa upp, vi har det vi behöver... vore jag bara inte så trött i själen skulle jag kunna njuta mer... för jag längtar efter att få njuta av det som jag har!! Jag ska vara tacksam!

Vet inte vad jag vill med det här inlägget ens. Är tacksam, arg, besviken, ledsen, saknar, så glad, trygg, otrygg, trött, energisk... Önskar nog mest att någon kunde tala om för mig just nu vem jag är, vad jag är och om jag är på rätt väg...

/Kram

2 kommentarer:

  1. Tråkigt att det inte blev som du tänkt dig med flytten, hoppas det blir bättre... Har du något jobb där uppe att börja på sen eller?

    Kramar!
    Ann

    SvaraRadera
  2. ** Livet är bra jobbigt ibland, & man får tycka att allt är piss, småbarnstiden är intensiv & med erfarenhet av att ha stora barn oxå så blir det lite lättare, man blir lite piggare, man får lite mer tid för sig själv.
    Sen kan man göra som vi, börja om igen,hihi.
    Skickar en monster stor styrkande kram till dig, ha det bäst, kramiz/Emma**

    SvaraRadera